NBC hade premiär för sin nya miniserie (tror det är runt 13 avsnitt bara, men går det bra kan det självklart bli mer) igår i USA, CRUSOE heter den. Och den handlar då självklart om Robinson Crusoe som hamnade på en ö i flera år. Jag känner till historien väldigt löst, men inte mer än så. Jag vet inte vad som händer med honom och jag har ingen aning om ifall han tar sig därifrån. Jag vet bara att jag tycker om äventyrsfilmer av det här slaget, och jag älskar filmer och serier som utspelar sig på en öde ö (Lost!), och själva stilen på den här serien kändes ganska fräsh på något sätt, och jag blev glad av den. Visst att det kändes mer som en brittisk serie med tanke på hur dom pratade, men det skulle vara roligt om det här inte var en mini serie utan en vanlig serie som höll på längre än bara 13 avsnitt. Lite jobbigt med hela två avsnitt på rad, det kändes segt ibland. Det jag mest av allt tyckte om att se var Robinson och Friday tillsammans, dom såg ut att trivas så bra ihop och jag undrar hur dom får tiden att gå på den där ön 
. Dom var så söta. En sak som var lite onödigt var att se alla korta flashbacks, hellre att dom gjorde färre flashbacks som faktiskt betydde någonting. Jag kommer nog kolla på några till avsnitt och se hur det utvecklar sig.
En annan ny serie som hade premiär i går var CRASH, som baserar sig på filmen med samma namn och handlar om ett antal olika människor i LA och rasmotsättningar och sånt. Jag gillade filmen väldigt mycket, men när den vann en Oscar för Bästa Film 2006 började jag hata den för det kändes som att den tog priset ifrån den självklara vinnaren Brokeback Mountain. Så efter det har jag inte gillat filmen, konstigt nog. Men jag var ändå förväntansfull inför serien, för eftersom det är längre tid att hinna med att berätta många människors storylines på, så kanske det kunde bli bättre än att klämma in allting i en film på två timmar. Och då jag tycker att det var en bra gjord serie, med bra skådespelare och bra manus, så var det något som saknades. Det fanns ingen karaktär som man tyckte om, som man kunde sympatisera med, utan alla var sviniga på sitt eget vis. Dessutom blir det nog jobbigt att i längden se en sån här deprimerande historia, det fanns inga ljuspunkter utan bara trassel och svåra tider. Sen känns det som att allt det här med rasmotsättningnar är lite överdrivna, jag tror inte att folk är så dömande eller har så mycket fördomar i verkliga livet, men vad vet jag, kanske lever jag bara i en mer skyddad värld och därför aldrig stött på såna här människor. Jag kommer nog se ett avsnitt till, men det kommer inte vara en serie jag följer varje vecka om den inte förbättras eller om vi får någon vi kan hålla på.
